Sitter och tänker på dagarna som gått, funderar och så tänker jag igen! Jag saknar en person i mitt liv en fin kär vän som jag inte träffar så ofta för vi bor si så där 63 mil ifrån varandra. Ja jag vet att jag har många fina vänner här med, men vännen som jag saknar har varit min vän sedan vi var 4 år så ni kan själv tänka att saknade ibland är lite jobbig.
Jag tänker mycket på en tjej som jag kallar vän fast vi aldrig talats vid i telefon, träffas bara på gymmet och som ger mig så mycket styrka och positivitet att man orkar med att bara vara. Hon är absolut den bästa måste jag få tillägga.
Funderar på hur mycket min man måste älska mig, för att stå ut med små och stora utbrott för ofta. Love you too hubby!
Jag undrar vart alla dagar är eller har varit, snart har jag gått ett år i skolan och bara två kvar, jag har mycket mer att ge det ska ni veta små professorer på högskolan Dalarna.
Så ja nu kommer träningsvärken smygande precis som det ska vara
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar