alltid sjuk alltid problem, för första gången på mycket mycket länge gråter jag. Jag känner mig som ett barn som inte får synas eller låta man ska bara vara och ska någon titta på en då ska man skina som solen... Jahari fönster fasaden är tydlig eller hur...
tårarna bara rinner, och jag vet inte ut eller in, tänk om man haft någon som kunde säga att gör du så här blir det på det här sättet och gör du på det andra visset blir det så här. Den här veckan har varit tung på många sätt och vis, och inte blir det bättre när nära och kära hugger ock slänger ur sig saker hur som haver. Och så ska man få höra saker man inte vill höra, saker som gör att man kommer i ogynnsamma situationer och man känner sig otroligt obekväm.
Jag vill inte behöva ta någons parti på gott och ont. Jag vill vara Linda och tycka som jag tycker utan att man ska må dåligt för att andra tycker på ett annat sätt och inte kan hålla sin skit för sig själv..
Jag känner att jag inte räcker till längre, inte hemma inte till familjen, vänner skola träning. Hur gör man?? Vart ska ja dra mina gränser? Och framför allt varför tar jag åt mig, jag har för sjutton stängt av min magnet som drar till sig andras problem men dom kommer som ett brev på posten.
Kanske måste jag snart ta ett beslut om att plocka bort något ur mitt liv, men hur gör man valet? Jag har alltid trott på mig själv och vetat vem jag är men någon har lyckats plocka av mig min fina känsla och ja jag tycker väldigt synd om mig själv, för det är det ingen annan som gör.
När jag berättade för min mamma att jag hade fått en ny hyresgäst vid namn ångest så var det inget konstigt för vet du vad varje höst bor han hos mig med får jag till svar,
Ok vad är det som gör att han kommer till dig då? Nä inget bara att det blir höst, jag mår inte dåligt över något speciellt.
Men HALLÅ jag mår piss över något speciellt och jag kan inte ta på det!!
ok då kör vi en sådan där må bra Linda grej och stoppar undan det så kanske det försvinner om vi inte pratar om det. Det är det som är själva saken det försvinner inte bara för att jag stoppa undan det i en mörk hörna för nog fan kommer det upp till ytan för eller senare och då ofta med buller och brak.
Nä jag får skita i skolan och ta mig ett jobb som städerska men det saknar jag också utbildning till tjohoo vad bra det ska bli min kompis ångest och jag :´[
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar