Jag förstår inte hur jag fostrat min son. Han sitter och gör sin läxa och 2ggr/minut säger han – Jag orkar inte pappa kan du göra -jag orkar inte pappa du får göra det! Men hallå!!Orkar inte säger jag då, nä men mamma jag är inte bra på matte! Pedagogiska mamman Men man är inte bäst direkt, man måste öva, öva och öva mer. Eller hur var det? Jag älskade skolan i första klass. Dagens barn vill inte göra något alls (jag vet mitt fel)
Skulle ta bussen ner till stan idag bestämde pojken, hoppar på med packning och vagn går fram och ska dra mitt kort och det är BORTA och endast 10kr i plånboken, jag dör på fläcken. Ok säger jag till chauffören, jag hoppar av igen! Men det var en gull gubbe så vi fick åka med ändå. In på Må Bättre för lite combat och magen är i upplösnings tillstånd, skit samma går in och börjar köra, efter halva passet ser jag mina barn i dörren och Miss gråter mammas hjärta brister, tackar min stjärna att det är idag, när man mår örk. Undrar i mitt stilla sinne hur det ska gå i morgon när jag ska dit igen. Men den tiden den sorgen.
Har varit på biblioteket idag med och de hade möblerat om det ogillas skarpt måste jag få säga!
Undrar vad jag våga äta i kväll?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar